De har alla bott där: Patti Smith, Jim Morrison, Robert Mapplethorpe, Dylan Thomas, Bob Dylan, Janis Joplin, Jimi Hendrix och många fler. Det legendariska Chelsea Hotel har varit en fristad för konstnärer och artister i över ett århundrade. Men nu är det över. Konsten poesin och de goda vibrationerna av en svunnen subkultur som är etsad i väggarna är snart ett minne blott.

Renoveringen till lyxhotell har pågått i över nio år, men fortfarande biter sig några av de som haft hotellet som sin permanenta bostad sedan 60-talet kvar. De är envisa och excentriska, tar sig fram mellan byggnadsställningarna, numera med rullator, och får plötsliga infall att bjuda upp byggjobbarna till dans.

"en poetisk sorgesång över husets kvardröjande spöken" SDS

"några gäster vägrar överge drömmen om ett svunnet New York" DN