18 januari 1928 höll Per Albin Hansson sitt berömda folkhemstal. I det talet nämner han, “Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn”. Tyvärr glömdes en del människor bort. Människor med funktionsvariationer. Dessa blev Sveriges styvbarn och för dessa människor fanns det ingen plats i det svenska folkhemmet. 

I filmen får vi möta de som jobbat på Vipeholms sjukhus och varit en del av utvecklingen, som där och då blev starten på vårt moderna tänk kring personer med funktionsvariation. Det berättas också om bevittnade övergrepp och hemskheter som länge har velat tystats ner av samhället. 

Amanda Malmberg har själv Downs syndrom och hon berättar om sitt liv, men också vad hon anser om hur man behandlat dessa människor i historien. 

Kalle Lind arbetade som vårdare på ett gruppboende innan sin mediakarriär. Kalle berättar mycket fint om sitt möte med en tidigare patient från Vipeholm och hur de två fann varandra. 

Filmen tar oss med genom historien, från tidigt 30-tal fram till hur det är idag. 

"upplysande, förskräckande och tankeväckande" Skånska Dagbladet