En hybridfilm där dokumentärt material som skildrar deras kärlekshistoria i tonåren och en nutidsfiktion där de spelar alternativa versioner av sig själva blandas i en berättelse om den första kärleken, livet och döden.

Den snart 50-åriga före detta balettdansören Giovanni planerar för ett storslaget musikaliskt genombrott i en djupt drabbande och samtidigt lekfull film om drömmar, misslyckanden, bipolär sjukdom och kärlek som aldrig kan dö.

"Det kommer aldrig sluta dunka", säger en ung Giovanni om sitt hjärta i en projektion på väggen. Hans sprudlande livfullhet markerar en bjärt kontrast till nutidens Giovanni som vandrar tungt genom sjukhuskorridorer och på stadens trottoarer. Vid en korsning ser han reklam för regissören Louise Peterhoffs, hans ungdomskärlek, kommande uppsättning på Dramaten.

Tid och rum, minnen och identiteter, ungdom och åldrande - allt vävs samman i Giovanni Bucchieris gränsöverskridande och ömt berättade debutfilm där dokumentära bilder från ungdomen utgör fundamentet för årets vackraste kärleksskildring.

"en magnetisk filmupplevelse" SvD

"ett mörkt och desperat inifrån-perspektiv " DN